Liseberg

 
Jag åkte till Liseberg igår med några i familjen. Jag var lovad en solig dag och satte mig i bussen med gråa moln ovanför, som varade tills vi kom fram, kanske 1 h och 40 min senare. Jag hade på mig en tunn, kort jacka. Vi klev av vid resecentrum i Göteborg och vad skådar jag? Sol! Jag hade inte blivit lurad av mamma aka väderleksprognosen, trots allt. Jag är inte den som gnäller på vädret under sommaren, jag älskar regn, men när jag hade på mig denna tunna jacka frös jag en aning. 
Det var mycket folk på Liseberg, såklart, det var ju en solig lördag. Vi var där i flera timmar, köerna var långa, men det funkade. Vi lyckades åka Flumeride två gånger, jag pekade finger första gången då vi blev fotade i nerförsbacken, men andra gången försökte jag se mer trevlig ut. Vi har bildbevis. 
 
Jag hade aldrig gått spökhuset Gasten, och det var på grund av min rädsla för skräck när jag var där för några år sedan. Nu kollar jag med nöje på skräckfilmer och sitter där och flinar åt de lite "cheezy" försöken att få mig skrämd via pop-up skrämsel och plötsliga, höga ljud. Varje gång jag kollar på skräckfilm har jag en liten flik med filmen på datorn, låg volym och något kreativt på resten av skärmen. Ja, jag blir lite skrämd ändå. Jag gillar att ha saker i bakgrunden när jag pysslar och sånt. Men nu var det på riktigt, jag var så peppad men jag ville inte gå själv. Mina fjortonåriga lillebröder (lillebröder, men långa sådana) skulle följa med in på Gasten, men bara om vår storasyster skulle följa med. Hon hade gått den förut. Nu vågade hon inte gå, så jag lyckades dra med mig mina tvillingbröder till Gastens entre med en intalan om att "det här blir kul!"
Så blev det inte, de dissade mig i sista minut, och där stod jag, längst fram i kön, och jag ville så gärna gå. Men inte längst fram. Trevlig nitlott, he he. Jag frågade pinsamt nog några norrmänn bakom mig om de ville gå med mig. Jag tror inte att de förstod vad jag sa, men det gjorde mig ingenting. Vi skulle gå i ett led, som sagt, jag gick längst fram och skulle styra ledet.
Vi var där inne i säkert 15 minuter, jag glömde bort tiden. Min "get your shit together"-instinkt var påslagen. Allt var mörkt, höga ljudeffekter och allt kändes olustigt och mycket skrämmande. Tillslut stängde jag av hörseln genom att sätta händerna för öronen och bara gå och förbereda mig på spöken som skulle hoppa upp. Men jag var inte rädd, och när vi tillslut såg ljuset i tunneln så var jag inte skrämd alls. Jag skakade lite, men sån blir jag av intryck. Min familj var mycket imponerade att jag gått hela, så jag bredde på och sa att jag gick längst fram, styrde en massa främlingar. He he he. 
 
Det var en bra men jobbig dag. Vi hade dyra åkband och fick inte ut så mycket av dem på grund av köerna, men det räckte för mig. Göteborg är mitt andra hem och jag trivs så bra där. Jag tog inga foton, bara några fula snaps, men jag hoppas att det är okej. 
 
Nu sitter jag här, dagen efter och har träningsvärk i benen och är fortfarande utmattad. Men det går över tills imorgon. Mina sömntabletter har börjat verka nu, så jag går och lägger mig alldeles strax. 

Nighty naugthy!!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Design av Tasnim
Headerbild från WallpapersWide